Vi lämnade Kinabantang och tog oss tillbaka till Sepilokområdet igen. Äntligen kom vi till ett sånt där wow-ställe igen. Vi fick gå sista biten upp för en lång brant stig och där uppe låg det, mitt i djungeln på en ås fylld av grönska.

Vår rymliga bungalow hade både utomhus toalett och hål i väggarna här och var, men det kändes ändå fräscht. Ena väggen bestod av två dragdörrar som öppnades mot en liten balkong med vy utöver dalen. På baksidan hade de  hängt upp hängmattor och korgstolar i skuggan. I badrummet, var det en fröjd att stå och duscha eller borsta tänderna och samtidigt blicka ut över djungeln.

Man infann ett lugn redan efter en natt och vi spenderade dagarna med att läsa, gosa med den (extremt lata) katten, spela kort eller jenga och ta det lugnt.

Det enda som var lite deprimerande var fyra krokodiler som var i två fryktansvärd små betongbunkrar utan tillgång till vatten de kunde sjunka ner i. Det fanns en liten ränna med 30 cm vatten som den minsta kunde tränga sig ner i.  Det var någon slags djurpark vid parken vid foten av berget men den tillhörde inte den resort vi bodde på.

Förutom att slappa gjorde en liten utflykt till en minder nationalpark.

Det visade sig vara en gigantisk park och de två timmar vi hade till förfogande i parken inte räckte för att gå runt ens en fjärdedel av området! Där fanns en höghöjdslinga som gick uppe bland trädtopparna som var riktigt mäktig. Även när vi stod på 27 m höjd var det träd som sträckt sig högt över oss! Egentligen var det bara en regnskog som var besparad från oljepalmsplanteringar men de hade satt upp lite fakta-skyltar här och var. Vi såg bara några fjärilar, ekorrar och konstiga insekter (samt en gigantisk spindel med en stor ryggstöd som höll på att fånga en Pontus i sitt nätt, hehehe)  men det var en fröjd att gå runt.

Vi hade nog kunnat snanna där ett par dagar till men, hade redan bokat flyg tillbaka till Kotakinabalu för att ev åka ut på öarna eller bestiga berget. Båda delarna visade sig vara hiskerligt dyra. Med tanke på vad vi hade hört från andra, så var det inte värt pengarna för vår del. Vi fick lov att fundera ut en plan B. Eftersom Malaysia har visat sig vara i dyraste laget så tog vi fram googlemaps och började kika på andra länder runtikring. Vi hade träffat några som skulle åka tillbaka till Filippinerna efter att ha varit i Malaysia och märkt av prisskillnaden i sin resebudget. Pontus som ska resa vidare har tagit sikte på Filippinerna med sin nya respartner Max ( när Monica har åkt hem). Efter en snabb FB konversation hem till Lena (Monicas ”Filippinen-lover-kompis”) bestämde vi oss för att agera förtrupp inför Max och Pontus resa. Vi tog Lenas första förslag, dit hon aldrig rest men ville till; ön Malapascua. Vi hann inte läsa på något om Filippinerna vilket bara gjorde det mer spännande! På en timme hade vi bokat boende, dykning och flyg. Efter 12 timmar till var vi framme på Malapascua!

Landet hälsade oss med regn men det var också de enda regndropparna vi fick under vår vistelse i Filippinerna. Vi landade i Cebu och tog en taxi till öns nordligaste tipp där dykcentret vi bokat på hade fixat en båt som låg och väntade på oss. Det visade sig vara en mycket liten ö ca 30 minuter norr om Cebu. Det blev en lång resdag som avslutades med en båtfärd på 30 minuter i beckmörker. Det låg en stor båt och väntade på oss vid en liten öde pir. Där stod även tre tjejer som blivit strandsatta vid den öde piren och de frågade om de fick lifta med till Malapascua. Det kändes bara bra att båten åtminstone fick fem passagerare. Färden över blev magisk då mareld gnistrade, skvättandes runt stödpontornerna. Väl framme blev vi mottagna av alla på dykcentret och boendet. Restaurangchefen kom fram och presenterade sig och sin restaurang och både dykinstruktörer och divemastrar kom och hälsade( De jobbar på provision, men ändå mycket trevligt!). Vi tog det mestadels rätt lungt eftersom Pontus börjat med att vara lite hängig med halsont mm som Monica sedan tog över... Men vi hann med flera dyk under de sju dagar vi var på malapascua.

Malapascua drabbades hårt av stormen men klarade sig utan dödsfall. Överallt på Filippinerna kunde vi se spår efter stormen men på Malapascua fick vi möjlighet att gå runt och se det på nära håll. Det byggdes och fixades överallt och man kunde se att mycket blivit förstört. Flertalet av palmern hade gått av som tändstickor på mitten. De har verkligen jobbat hårt och plockat ihop plans bråtet, allt har återanvänt. Malapascua har tur eftersom turismen är stor hit är det många som skickat pengar just dit. Stämningen var väldigt bra både bland lokalbefolkningen och västerlänningar på ön.

Filipinerna är ett katolskt land med en rusandeökning av invånare. Överallt fanns barn som sprang runt och på fastlandet låg skolorna på löpande band.

Vi fick både se filmer och höra berättelser från dvemastrar och instruktörer som varit på plats under stormen. Stormen på Malapascua varade i ca två timmar och även om alla överlevde, var mat och dryck begränsad dessutom kunde de inte meddela sig med nära och kära hemma, på nästan två veckor! Filippinarna verkar vara ett otroligt trevligt och vänligt folk och försäljarna är inte alls lika påfusiga som i Bali och Borneo. Kriminaliteten kan nog vara rätt påtaglig i sina områden i Filippinerna, vilket syntes i staden vi landade i men det kändes dock inte av på Malapascua ( förutom ett gäng hundar som snodde våra skor från altanen)

Vi bodde närmast stranden och hundarna tog en sväng förbi oss tre gånger. Två av gångerna fick vi tillbaka skorna, men Monica blev av med en skoL.

Vi spenderade en vecka på Malapascua och dök tre av dagarna. Trots att vi var lite krassliga med halsont och lite snuvig, var det härliga dagar. Resorten hade besök av ett stort gäng från ett svenskt dykföretag och Pontus fick till och med en helkväll med Sveriges fotbollsfinal streemad till Baren.

Det var en härlig sammanhållning, eftersom både strand, hängmattor, restaurang, boendet och dykbutiken var på samma lilla fina plätt hängde de flesta där större delen av sin lediga tid.

Dykningen var annorlunda från Bali och Borneo. Inte lika fina koraller men vi gjorde flera häftiga dyk. Bland annat genom en 40 m lång grotta och vid utmynningen cirkulerade två stora whitetip reef sharks, det var mäktiga siluetter i det korallblåa vattnet! Det häftigaste dyket var dock ett morgondyk med fyra-fem rävhajar. De cirkulerade nästa hela dyket alldeles intill oss! Vi hovrade vid en droppoff (där även en eagelray cirkulerade ett tag) och vi kunde bara njuta av deras uppenbarelse. Det är tydligen mycket därför man åker till Malapascua, för att dyka just med rävhajar, vilket vi kan förstå! Vi gjorde även ett nattdyk med mandarinfiskar som hade parningsdanser och såg där även massor med bläckfiskar.

Vi hade kort sagt fantastiska dagar i Filippinerna och det var med avsikt för att komma tillbaka som Pontus lämnade ön. En open-whater-kurs för Max var redan inbokad och dykutrustningen fick stanna kvar på ön när vi åkte till Singapore för att möta upp Max och för att Monica sedan skulle ta sig hemåt.