Skriver just nu från en katt-ajs      -luktande bungalow (som visade sig vara ödlebajs från en 40cm lång ödla som bor i vårt tak….) vid Lovina beach på norra Bali. Utifrån sett skulle det nog se rätt mysigt ut med livemusik och vågornas brus i en trädgårds-oas med pool precis vid havet, men den här dagen har inte haft den bästa av eftermiddagar. Låt oss börja där vi slutade.

Efter en skräckblandad upplevelse av att ha fått varit nära massor av apor och nästan blivit  muddrad av två av dem, i Ubuds monkeyforest. Flyttade vi efter första natten i Ubud till ett helt fantastiskt hotell i utkanten av Ubud, som vi fått tips om. För bara ca 30 kr mer fick vi ett lyxhotell 2km utanför Ubud, på sluttningen av en vacker dal. Där hade vi ett stort fint rum med panoramafönster ut mot våra tre pooler och den vackra utsikten. Servicen var fantastiskt bra och vi fick trevlig bemötande från alla. Bara det att trädgårdsmästarna som gick runt och plockade minsta löv som fallit till marken,  hälsade med ett leende och artigt –Hello, om man gick förbi.  Allt var rent, fräscht och vacker dessutom var mat och dryck jätte god. Första dagen bokade P en mycket bra massage, som var under ett tak på taket till vårt rum alltså med samma fina vy men med svalkande vindar från bergen eftersom taket saknade väggar. M bokade en yogalektion, som även den höll till på taket och var dessutom privat ledd under 1,5 hJ ”Beji resort” rekomenderar vi varmt!!!

Varje kväll tog vi en av deras gratis chuttelbussar in till Ubud för att spendera eftermiddagarna att shoppa, fika, äta och titta på folk. Ubud visade sig ha hyffsad shopping och flera mindre gator med mysig atmosfär, genuina butiker och restauranger.

En av dagarna gick vi en liten promenad på en trekkingstig som gick längs en ås mellan två floder. På dagarna slappade vi vid poolen eller hängde på en av hotellets terrasser och lästa bok. När det blev för varmt (vilket var rätt stor del av tiden) gick vi in till ac’n på rummet.

En av dagarna i Ubud stod vi plötsligt mitt framför de svenska tjejerna vi mötte första i Patangbai sedan i Amed. Vi bjöd in dom på en shake där vi lite senare såg dem (en fjärde gång) gå förbi! Efter det ”mötet/samtalet” bestämde vi, att precis som dom kolla in nordöstra Bali, där det ska finnas jätte bra snorkling och dykning.

Sagt och gjort tog vi en taxi över ännu högre berg och dalar än tidigare och hamnade i Lovina beach. Turen bjöd på vackra vyer och slingrade terpentinvägar upp och ner i bergen, men ett allt mer fattigt Bali. Vi såg både kaffe, avocado, lichi, lime, pomello och en rad andra exotiska frukter växa invid vägkanten. Sista biten blev vi eskorterade av två balineser på mopped eftersom vår chaufför inte hittade till det hotell vi tänkt kika på. Tydligen är det vanligt att de sitter i utkanten och väntar, för att fånga in de nytillkomna turisterna. Mopedföraren lämnade oss inte utan följde oss till bungalowen och ville sälja på oss dykning. Efter en 15 min lång utläggning av honom, ville vi fundera (och åtminstone kolla upp lite alternativ). Eftersom internet inte fanns på vårt hotell  fick vi lov att leta rätt på ett wifi-ställe. Han sa att det fanns wifi i hans dykshop så vi åkte med dit bakpå varsin moppe, men det visade sig att det inte alls fanns wifi där. Vi kom så långt att prova ut utrustning och skriva kvitto men trots att han sänkte priset tre gånger kändes det fortfarande väldigt dyrt (vilket det också visade sig vara). Han var framfusig och burdus, upprepade ”-Do you understand what I meeeeen” och ”-You have to promis me … not to tell other cotumers about the price” och så hytte han med fingret och pratade mycket långsamt, men avbröt oss så fort vi sa något och artikulerade änn mer. Framförallt P kände sig obehaglig till mods och utrustningen visade sig inte hålla den standard han tidigare lovat. Det slutade med att han bad oss dra där ifrån och vi gick ut från butiken utan ha några som helst intentioner att komma tillbaka! När vi senare gick runt i byn hittade vi ett bättre pris utanför första bästa dykshop( Inte för att priset betyder så mycket, vi var tydliga med att säkerheten var det viktigaste för oss).  Men ”Malibu divers” var i alla fall det mest otrevliga vi varit med om på Bali.

Vi blev senare stoppade av en annan som visste vilka vi var eftersom han tydligen var vän med vår tidigare moppechaufför och var precis lika otrevlig som han och sänkte dessutom priset än mer. Vi bekymrade oss inte ens att föreviga Lovina med kameran. Det kändes smutsigt och otrevligt på alla sätt, trotts att de skulle kunna vart en trevlig liten standby. Vi bokade in resa vidare väster ut, redan samma dag vi kom.

Vi får hoppas att norra Bali precis som andra ställen vi hamnat på, vinner i längden!

Pontus klarade advancedkursen med bravur. Tre dyk första dagen i Amed i form av Djup (30m), navigering och drift/boyancy . Andra dagen följde Monica med till Tulamben och gjorde två dyk, vrak och nitrox. Det bästa dyket rent dykmässigt var nog drift/boyancy vid coralgarden med ett japanskt krigsfartyg, bra sikt och massor med häftiga fiskar och koraller., men där hade vi ingen kamera..

Nitrox dyket skedde vid en vägg som slutade 80m under utan. Vi svävade runt på ca 25 m:-)

Det var även häftigt att se det över 100 meter långa amerikanska fartyget som även kunde erbjuda mycket marint liv.

Vi firade P’s advancedcert med två nyvunna bekantskaper, Dr Jeramy och tandläkare Sylvana som dykt med samma företag. Ett brittiskt/skotts par som var på tre månaders rundresa i sikte på Nya Zeeland i 9 månader. På kvällen tog vi alla fyra en promenad mot en restaurang vi kollat in, i hopp om att en taxi skulle passera (eller rättare sagt att någon skulle åka förbi och skrika –Taxiii?) Men efter att nästan ha hamnat på flaket till på en liten pickupp med en mer än lättberusad chaufför och hans familj, valde vi en närmare strand än den vi tänkt från början. Det blev en helkväll med mycket skratt, några öl och en avbruten biljardkö…lång historia…;-)

Dagen efter spenderade vi till stor del i en taxi som skulle ta oss till Ubud. Vår chaufför verkar ha tagit en rejäl omväg och efter ca 3h fastande vi sista biten in till Ubud i köer. Eftersom vi inte bokat något hotell blev det även i Ubud en del runt-irrande.

Ubud visade sig inte alls motsvara våra förväntningar, en lugn liten yogiby bland risfälten. Även om det fanns risfällt insprängt mellan kvarteren och det fortfarande känns exotiskt att de bär saker på huvudet, är Ubud en livlig turiststad med försäljare tiggare och massor med butiker, caffeer och restauranger. Vi hittade till slut ett hotell i utkanten av centrum med hyffsad standard och pool, men inger ingen mysfaktor vi tänkt oss. Dessutom småpratade väskbäraren med M och undrade om Pontus var hennes son? Ni som tror man känner sig ung med en yngre sambo har fel!!! Monica har aldrig känt sig äldre:-/

Nåja nu har vi fått se än mer av Balis landsbygd och planerna är att vi ska gå en trecking-tur här i Ubud. P kanske tar en cooking class och M vill ändå prova yoga. Sedan blir det nog en massage för oss båda.

Puss å kram från oss!

Uder vår lilla rundresa med vår eminenta chofför Pak Pret, bestämnde vi oss för att fortsätta genom inlandet vidare till Balis norra kust. Närmare bestämt Tulamben, där vi tänkt dyka vid ett amerikanskt (så, så klart gigantiskt) krigsfartyg från andra världskriget. Vi märkte knappt när vi anlände till den lilla gata som kallas Tulamben. Det är en öde kuststräcka som plötsligt kantas av en rad dykbutiker och restauranger, men det var inget som kändes vackert eller mysigt med gatan. Byn har byggts upp runt dykning och då främst vrakets placering.

Vi beslutade oss for att hoppa dykningen från de lokala aktörerna. Dels för att försäljningen var lite för puchig (som vi märkt är typiskt för Bali). Dykguiden knackar på vår balkong kl 07.00 och frågar om vi vill med ut och dyka trots att vi sagt att vi ville vänta lite och var vid deras butik så sent som kvällen innan. Dels för att vi såg ett gäng dykare spolas upp på stranden och ett allmänt kaos rådde i vågona bland dykarna, när vi råkar sitta för lunch vid stranden en dag.

Positivt för Tulamben måste vi säga är den vackra vyn inåt land. När vi vaknar ser vi i panoramafönstrana ut mot balkongen, ett vidsträckt regnskogslandskap med en gigantisk vulkan som reser sig upp mot himlen.

Vi är här i mitten av lågsäsongen så det regnar en skvätt eller två i princip varje dag och det är klarast luft tidigt på morgonen. Pontus kvällströtthet håller i sig så han är den som lyckats fånga vulkanen innan molnen sluter sig runt bergen.

Vi bestämde oss rätt snart att Tulanben fick vara och drog vidare till Amed. Där har vi redan bokat in advanced openwater för P’s räkning. Vi blev ett par dagar tidiga men på grund av ovädret kunde han inte börja kursen tidigare.

Därför fick vi lite tid att turista runt och hyrde därmed en moppe att ta oss fram på. ”

Amed” kallas en kuststräcka som sträcker sig från den egentliga byn Amed ner åt sydost och består av 5 km kust med vulkansvarta stränder och bukter med stupande kust och vackra vyer.

Längs stränderna ligger restauranger, butiker och dykshoppar i princip alla känns väldigt genuint balinesiskt. På restaurangerna springer höns, katter och hundar obekymrat bland borden och köken har nog ett och annat över att önska hos hälsomyndigheten. Men maten är bättre/godare ju mer pittoresk den är., tycker iallafall vi:-)

De små butikerna har ett utbud som ser ut att ha passerat bästföredatum någon gång på 80-talet och alla har det mesta i liknande utformning. Längs den smala vägen finns även små bord där odlare och fiskare säljer sin dagliga fångs/skörd. Det är skoj att kulturen fortfarande präglar ett så turistigt ställe, men det är tråkigt att man inte kan få gott kaffe (så att magen får fart) eller choklad som känns som annat än att man tuggat på en stump stearin efter en munsbit.

Vi bor i den södra delen av Amed tillika den mer exklusiva mellan två ständer. Där hade vi dessutom blivit tilldelade en beachfront villa ( det finns en smal strandremsa man kan gå på vid lågvatten) mellan deras två pooler!. Men på grund av vågor och vind som i sin tur genererar ett generöst bakgrundsljud med strandens svarta stenar som rullar mot varandra, har vi en valt att bo i en villa bakom den främsta.

Idag har M hängt på stranden där P gjorde sina första två advanced dyk. På eftermiddagen var det träning i poolen och 1,5 h massage medan P gjorde sitt tredje dyk vid coralgarden och som det låter på honom det feeeetaste! Imorgon blir det dykning bland annat på Tulambenvraket för båda. Så dykning lär ni få höra mer om;-)

Simma lugnt så länge!

Då har vi lämnat Patangbai och anlänt till Tulanben via en rad stopp runt Putung hill. Vår chaufför har varit fantastisk och stannat på ställen han tror vi uppskattar. Som väntat var det mycket turistfällor han tog oss till men dagen Vr övervägande fylld av possitiva upplevelser med fantastiska minnen att lägga i ryggsäcken.

Tempelområdena var  dock en besvikelse och resterande  tempel hoppade vi efter att ha varit vid det största på Bali. Trots att vi betalat vi både inträde och donerade pengar (de försökte dock lura oss på 100 ggr så mycket vår chaufför sagt vi kunde ge i donation) blev vi stoppade flera gånger på den branta vägen och trapporna upp till tempelområdet av män som sa att det var olagligt för turister att gå längre. Om vi betalde dem skulle vi få gå med dem in, men vi viste att de ljög och att alla fick gå in bara man täkt sig med en sarong, vilket vi gjort. När vi kommit till sista stora entre’trappan var det fyra så kallade guider som sprang fram mot oss och skrek att vi inte fick gå längre utan att betala. Vi fick ge upp och besvikna gå ner igen. Besöket vid templet var allmänt en olustig upplevelse och männen som ville ha pengar både vid donnationsdisken och guiderna, hade en aggressiv framtoning. Så ni som funderar på att åka till Bali. SKIPPA TEMPEL… titta på bilder istället.

I övrigt var det en mycket bra dag med en 8 timmars färd genom prunkande grönska och skitiga små byar med framförallt tre höjdpunkter.

Den första var stadsmarknad, där vi var de enda turister vi såg och som gav  oss massor av intryck och härliga möten, samt en billig väska och scarf.

Som  höjdpunkt nummer två vill jag berätta om en  liten guidad tur genom en ekologisk trädgård med bland annat limegräs, ananas, cacao, kanel, jackfruit och en mård..! Där guiden (förutom som så många andra Balineser berömde P’s tatueringar) visade oss hur de framställde olika oljor och kaffe samt lät oss plocka och lukta på blad och växter. Turen avslutades med en provsmakning av kaffe, teer och chokladdryck. Vi kostade på oss att smaka av kaffet som framställts av bönor som processats genom det  mårdliknande djurets tarmkanaler... Bajset tvättades av och av de halvfermenterade bönorna gjordes ett mycket exklusivt kaffe. Det smakade något bättre än Balinesiskt kaffe men var som de övriga dryckerna rätt platt i smaken.

Till sist var det de magiska vyerna över dalar där små pittoreska hyddor stod insprängda bland risfällt och floder, samt regnskogen som klängde sig upp för de oändliga sluttningarna från havet. Emellanåt kom vi till små livliga byar med ris som torkades mitt på gatan och vi fick sicksacka mellan pressarna, men det verkade inte så upprörande om  man körde rätt över riset heller. Vi försökte fånga våra sinnes intryck med kamera på de mycket smala vägar som slingrade sig upp och ner genom bergen Tyvärr var kameran var lämpligen full då vi passerade en höjdpunkt på fotogeniska temat. En brant bergsluttning med gigantiska vyer, där i förgrunden en gammal man med halmhatt arbetade dubbelvikt på en risplatå. Håll tillgodo med dagens bilder så länge.

  
Från Kuta beställde vi en buss som tog oss via Ubud till en liten strand-by som heter Patangbai.

Det känndes helt rätt så snart vi satt ner foten och skönt ha lämnat Kuta som vid närmare eftertanke inte är något att hänga i julgranen...

Redan efter första natten hade vi bokat en       dyktur och gjorde två dyk innan lunch. Så nu har Pontus dykt tropiskt för första gången och dessutom tickat av vrakdykning! Det var bara lokala dyk och ingen imponerande korallvärld men Monica kan ticka av flera av arterna hon ännu inte fått sett in real life!

Trots att Pontus har svårt att vänja sig vid tupparnas eviga kulelikuande och gatuhundarnas närgånghet samt att Monica har fått fler än ett hysterisk utbrott av korallsandspanik (fastnas överallt och hamnar ófrånkomligt i sängen) trivs vi kanon:-)

Patangbai är egentligen en liten asfalterad promenad på 200 m längs en strand i en hamn som dagarna i ända mudras av en kran a'la 50talet. Hamnen trafikeras av stora svartrykande färgor och har rader av uppankrade småbåtar som ligger och guppar, på stranden ligger rader med båtar i Balinesisk stil (som är smala kanoter med två stödpontoner i form av blåmålade trästockar).

Charmen i Patangbai är dels promenaden som på landsidan kantas av mysiga restauranger (de flesta tillika dykbutik) i olika stilar med allt från moderna öppna restauranger med cappuchino och soffgrupper, till mysiga "Bob-marleyhak" med egenändigt komponerad inredning och massor med lampor samt bali/engelsk-cover-livmusik på kvällen. Dels den härliga stämningen i byn, med påtaglig men inte störande inkastare och försäljare.

Efter att ha insett vår misstag att ta in på billigase hotellet utan AC har vi hittat ett väldigt mysigt backpackerhak där vi pratat med andra backpackers och utdelat tips på vad man kan hitta på, (must do's och dont's).

På båda sidor om uddarna av viken har vi hittat två vackra och mysiga stränder där vi badat i vågorna.

Ett av uppslagen har varit att vi ska åka vidare till Gili Islands men pga analkande oväder från Australien går det endast långsamma båtar dit, vilket innebär 7 h på en stor båt, och ovist när vi kan åka tillbaka, har vi valt att stanna på Bali.

Nyss var det en farbror som frågade vad vi hade för planer framöver när vi gick förb en butik. Vi hade precis diskutarat en eventuell tur innåt land till en by i bergen. När han fick höra det hade han förslag på några stopp vid tempel, plantage mm i hans taxibil. Han verkade mysig och rar så vi bokade upphämtning kl 09.00 imrogon.  Får vi se vart det bär av och vad vi får uppleva imorgon.-)

Då var vi framme.Efter en lååång flygresa är vi på plats i Kuta som ligger strax utanför Denpasar på Bali.

Resan gick ändå bra men vi blev lurade på 100 kr av taxichoffören till hotellet. Monica gav honom 200 000 Rm istället för 20 000 Rm. Trots att vi gav tillbaka exta av växeln sa han inget utan åkte iväg med 10 ggr så mycket pengar. Ja ja där lärde M sig en läxa...

Hotellrummet var som vilket backpacker ställe som helst men som sett sina bättre dagar. Nu är AC-n mest fylld av mögel men det fanns växelvis väldigt varmt vatten i duchen;-) På kvällen gick vi ut för mat och några öl på en mysig restaurang och somnade sött efter det.

Vet inte varför men Pontus vaknade vid 04.30 och tittade på soluppgången dessutom var han sugen på frukost!!! Det kanske blir omvända världen så här på andra sidan ekvatorn;.) 

Hotellet ligger rätt centralt nära strand och shopping. Vi har varit ute och strosat nästan hela dagen. Standen var väldigt skitig på morgonen och det hade spolats upp drivor av plast och skräp i de stora vågorna, som lokalbefolkningen plockade upp för hand och med traktorer. Efter ett dopp i hotellpoolen gick vi ut för mat är nu tillbaka på hotellet med en kopp te och en öl:-)

Det är en mysig stad med massor av små gator och gränder. Allt från lyxiga hotellområden och shoppingcentrum till skitiga bakgator med höns och hundar. Varierad och charmig stad. Men idag bokade vi en minibuss till Patangbai som ligger nordost och verkar vara mysiga ständer och mindre byar/städer. Vi får se:-)

  Sitter på Arlanda och märker att det inte finns apotek innanför säkerhetskontrollerna.. Hade behövt stödstrumpor och ett träningsband,  men men en öl får duga:-)

Pontus hann med att träffa kompisar igår och Monica han med att träffa favoriterna Charlie och lillskrutten. Så nu bär det av på äventyr!

Senaste dagarna har vi gjort sista förberedelserna.

Träffa nära och kära, lämna över på jobbet, tvättat, städat och packat.

Dessutom har vi sparat 300 kr genom att Monica invensterat i en trimmer som genast provades i Pontus kalufs:-)

Nu ska vi bara lösa transport till flygplatsen från urskogen.

Imorgon bär det av!